”Min farmor Sophie använde dragon till allt. Så fort hon hörde mig hosta, skickade hon mig ut i trädgården för att plocka lite dragon, som jag skulle tugga på. Det slog aldrig fel. Samma sak, om hon misstänkte att jag hade mask. Då var också ”min lilla dragon”, som hon kallade det, botemedlet. Och jag har aldrig haft anledning beklaga mig över dessa hennes föreskrifter.”
Maurice Messèguè, ”Hälsoflora”

• Flerårig, aromatiskt doftande ört som kan bli över en meter hög
  
• Stjälken är upprätt och kal. Bladen är smalt lansettlika med broddspets och bladkanten är helbräddad eller något tandad.
  
• Dragon blommar under hösten. Blomkorgarna är mycket små, bara en till tre millimeter breda, och sitter i greniga toppställda klasar. Arten hinner vanligen inte gå i frukt i Sverige på grund av dess sena blomningstid.
  
• Flera olika namnsorter av dragon odlas, fransk dragon ('Sativa') blommar sällan och anses vara den överlägset bästa kryddan.
  
• Rysk dragon ('Inodora'), som är grövre, blommar ofta och har normal frösättning men har en bittrare och mindre fin smak.
  
• Dragon är lätt att känna igen på de helbräddade eller nästan helbräddade bladen och den karaktäristiska doften. Alla de andra arterna i släktet malörter (Artemisia) har flikiga blad.
  
• Dragon är en odlad art som ibland kan påträffas förvildad på kulturpåverkad mark. Arten hör ursprungligen hemma i västra Nordamerika, Sibirien och östra Asien. Första fynduppgift som förvildad är från Kalmar, Småland och publicerades 1918 (Hylander 1971). Arten uppges som odlad redan under 1700-talet (Hoffberg 1792).
  
• Blad av dragon används som krydda, bland annat till vinäger, soppor, stuvningar och såser som béarnaisesås.

Källa: Naturhistoriska riksmuseet